"Boysens monografi, At være en anden: Essays om intethed, ambivalens og fremmedhed hos Franscesco Petrarca og William Shakespeare, är en undersökning av subjektivitetens uttrycksformer i renässansens litteratur, exemplifierad av två djupgående närläsningar av Petrarcas och Shakespeares verk. Boysen visar övertygande hur poeten – under en övergångstid då medeltidens självklara förankring av människan inre liv i en gudomlig ordning vänds i riktning mot henne själv – ger uttryck för et sökande efter nya fundament för den mänskliga själen. Han betonar att teologiska auktoriteter nu ger vika för nya vetenskapliga paradigm och att renässansens subjekt i flera avseenden lägger grunden för en modern subjektivitet.
Genom samtida subjektsteorier hämtade frän bl.a. Freud, Lacan och Kristeva, visar Boysen på ett decentrerat subjekt i renässansens litteratur i avsaknad av en gudagiven unik natur. Boysen positionerar sig därmed förtjänstfullt mellan en mer traditionell och idealiserande uppfattning av renässansen som en period då människan placerar sig själv i värdens centrum och inidividen befrias från religiös dogmatik samt en mer uttalad antihumanistisk och diskursic historieforskning i Foucaults efterföljd med Stephen Greenblatt som främsta namn.
Hans läsningar är nyanserad och lyfter fram de motstridiga element som vidlåder renässansens tänkande, vilket både bryter med och bygger vidare på den på den medeltida och klassiska litteraturen, ja, även i vissa fall utgör ett direkt vidareförande av dess litterära former. Det gäller framför allt den höviska lyrikens representation av kärleken, som återfinns hos såväl Dante som Petrarca. På den punkten framhåller Boysen att Petrarca är en direkt arvtagare av de occitanska trubadurernas höviska kärleksdikter: men på ett mer påtaglig sätt än hos föregångarna blir det idealiserade objektet – kvinnan – ett villkor för poetens subjektivitet i den senares diktning, till priset att den andre (det främmande) då också görs till en oundviklig del av självet.
At renässansens subjekt är baserat på ontologiskt tvivel blir också tydligt i Boysens läsning av intighetens produktivitet i Shakespeares pjäser och dikter, inte minst för den vitalitet och lekfullhet som karaktärisar författarens språk.
Om människan tar Guds plats under renässansen inviger samtidigt det tvivel på existensens fundament som uppdagar identitetens beroende i något utanför henne själv – det är en mycket god poäng i Boysens rika och välskrivna studie."
- Carin Franzén, professor i litteraturvidenskab (Stockholms universitet), bl.a. forfatter til Jag gav honom inte min kärlek. Om hövisk kärlek som kvinnlig strategi (Stockholm, 2012) og När vi talar om oss själva. Nedslag i subjektivitetens historia från Montaigne till Norén (Linderöd, 2018).